En känslomässigt instabil värld

Det går inte att låta bli att förundras över hur känslor (rädslor) har tagit över världen. Det sprids en sorts kollektiv emotionell panik. Ett skådespel som involverar hela samhället. Det som ligger högst upp på agendan är att individens oro ska stillas. Den faktamässiga grunden, det moralfilosofiska resonemanget, värderingssamtalet, har inte en chans. Det är enskilda individers känslor av oro, upplyfta av andras oro och av institutioner som media, spridda via sociala medier, som tagit över.

Coronaviruset utgör ett exempel. Det är självklart inte fel att försöka skydda riskgrupper från att smittas, då de riskerar att bli allvarligt sjuka eller rent av dö. Men ska unga, friska människor som inte löper större risk att dö av coronaviruset än av någon annan influensa, fly ut till öar i skärgården, låsa in sig i sina bostäder, hamstra mat för att inte behöva gå ut? Ska en hel skola stänga för att en släkting till en av eleverna i en klass är konstaterad smittad?

Ska kommersiella verksamheter stängas ned?

Med enorma ekonomiska konsekvenser som följd, inte för att det nödvändigtvis skyddar riskgrupperna, utan för att det krävs för att stilla människors oro?

Känslomässig instabilitet råder när en person inte riktigt förmår att föra reflekterade resonemang om ämnen som sätter igång egna känslor. Personen kan helt enkelt inte förhålla sig neutral till ämnet och därför blir ett faktabaserat samtal svårt. Det är ungefär som vid panikångest,där man blir rädd för sin egen ångest, som leder till mer ångest, som man blir ännu mer rädd för, och till slut hyperventilerar man så att kroppen tror att man ska drunkna, varvid panik uppstår. Känslomässig instabilitet leder till att liknande ”loopar” uppstår. En känsla styr vad som ska tänkas, och den tanken styr en känsla, som i sin tur styr en tanke, osv.

Artikel om En Känslomässigt instabil värld

Vad händer då i en känslomässigt instabil värld?

På ett sätt öppnar det upp för många nya saker. Människor hoppar på det ena efter det andra. Saker ”trendar” på sociala medier. Man oroar sig för miljön, övergivna katter, gluten i brödet eller laktosen i mjölken. Inget fel med det, men hur ser faktagrunden ut, egentligen? En lite värre sak är att instabiliteten också öppnar upp för engagemang i skadliga aktiviteter, allt från droger till militanta rörelser världen över. Fakta har ingen chans längre.

Vad ska vi göra åt det? Går det att göra något åt det?

En av slutsatserna som jag dragit efter att ha jobbat med känslor i femton år, är att vi behöver addera känslomässiga komponenter till fakta för att den ska bli relevant för människor att lyssna på. Om ett budskap ska fungera måste det innehålla komponenter som triggar känslor. Det gör sällan ett policydokument om arbetsmiljö, eller ett krasst uppräknande av siffror eller tabeller. Det är svårt, men det gäller att integrera dem med varandra – fakta och känsla.

Mitt råd: 

  1. ta in fakta om känslor och hur de fungerar och gör analysen. 
  2. släpp föreställningarna om att ditt faktaunderlag kommer att övertyga människor, hur rätt du än tycker att den är, din faktabas. 

Oro är en mycket stark känsla och för många svår att stoppa. Men just nu behöver orons företrädare hjälp av personer som helt enkelt inte är lika oroliga.

Att försöka dra ned på Coronaspridningen ”till varje pris” är en riktigt dålig idé. Om världen inte tar sig ur den återvändsgränden mycket snart, är risken överhängande att priset blir astronomiskt

Johan Hakelius, blogginlägg från Fokus